Många talade om en historisk händelse. Tvåtusen människor gick man ur huse och tågade för tolerans, jämlikhet och mänskliga rättigheter i Jakobstad under sommarens Jeppis Pride.

− Vi är många som är trötta på bibelbältet och på den här bilden av en bakåtsträvande, halvtrög och halvdum österbottning. Därför blev det här en folkrörelse.

Det tror Lisen Sundqvist, som var en av initiativtagarna till Jeppis Pride. Det finns ett annat Jakobstad, som kanske inte syns på ytan. En innovativ stad, där man aldrig har varit rädd att pröva på det nya och där man alltid har varit snabb med att ta till sig alternativa sätt att se på tillvaron. Också inom en del av de kristna väckelserörelserna finns det en öppenhet.

Själv hör Lisen Sundqvist till baptistkyrkan och säger att hennes intresse för litteratur, musik, konst, för människor och också ett socialt engagemang har sina rötter i baptismen.

− Det är en del av vad jag är. Jag har aldrig upplevt någon enorm konflikt eller känt att jag skulle behöva ta avstånd från någon församling, eller trosinrikting eller människor.

Konservativt motstånd

Man kan alltså vara hbt och kristen.

− Många av de konservativa, bibeltrogna kristna missar det här, säger kyrkoherde Bo-Göran Åstrand.

Motståndet mot ett pride-evenemang i Jakobstad var hårt redan från start, särskilt i bibeltrogna kretsar. Väckelserörelserna har ett starkt fotfäste i Jakobstadstrakten och det är inte övanligt med insändare,kryddade med bibelcitat i lokalpressen. Inom den bibeltrogna falangen vidhåller man att homosexualitet är en synd i Guds ögon och man säger sig vilja hjälpa hbt-personer att få syn på detta för att rädda sig.

− Det finns många sätt att vara kristen på, konstaterar Bo-Göran Åstrand.

För tjugo år sedan hade han själv kunnat skriva insändare som varnar de homosexuella för Guds straff, men nu har han ändrat ståndpunkt.

− Vi måste tolka bibeln så att den talar om den verklighet vi lever i, säger Åstrand.

Betydelsefullt stöd

− Det betyder mycket att präster och andra inom kyrkan tycker man är okej som man är, säger en av Pride-arrangörerna Katarina Näs.
Hon är troende och hör till kyrkan.

− Personligen känner jag mig välkommen i kyrkan när präster och kyrkoherdar är med och stöder till exempel en regnbågsgudstjänst.

Majoriteten i församlingsrådet i Jakobstad sa nej till en regelrätt regnbågsmässa i kyrkan. Men Katarina Näs har egentligen aldrig känt att hon velat skriva ut sig ur kyrkan, trots att debattens vågor gått höga.

− Om man börjar gå in på den linjen hade man fått skriva ut sig ur alla möjliga sammanhang som inte faller en på läppen, säger Katarina Näs.
− Som skolan kanske?

− Ja, eller familjen, skrattar Näs.

Hör mer i Charlotte Sundströms reportage Det är synd att göra skillnad – världshistoriens första Jeppis Pride. I Dokumenterat på söndag 24.8 kl. 9.03, i repris på onsdag 27.8 och 30 dagar på Arenan.

Cecilia Åminne och Johanna Berts var bästa vänner genom hela grundskolan. De sågs alltid tillsammans och fick höra både ett och annat öknamn, som Batman och Robin. De hade gärna haft lite högre status än så, men de säger att det aldrig blev ett problem ändå. Enligt dem själva var de lyckliga töntar. De lekte med dockor högt upp i åldrarna för att de ville göra det, och idag har de många, fina, gemensamma minnen. Dessutom består vänskapen trots att livet fört dem åt vitt skilda håll. Men, kan man vara otrogen mot sin bästis? Himlaliv , redaktör: Hanna Klingenberg. Yle Fem måndag 25.8 kl 18.30 och därefter 30 dagar på Arenan utan landsbegränsning. Repris 2013

Det händer att jag blir presenterad som ”min gamla lärare”. Tre ord som beskriver en relation, ett tidsperspektiv och en uppgift i livet. Speciellt ordet lärare sätter en människa i ett fack. Alla har gått i skolan och har en uppfattning om hur den fungerar. Gammal kan vara ett relativt begrepp. Någonstans märks det ändå att åren har gått då mina ”gamla elevers” barn börjar dyka upp i klassen.

Har det hänt någonting under alla dessa år? Borde det ha hänt någonting? Jag glömmer aldrig när jag för första gången bandade in andakter i Radio Vegas studio i Vasa. Året var 1992 och jag stod inför en helt ny utmaning. Till all lycka hade jag Bengt Klemets med mig i studion. Utmaningen att banda andakter har återkommit med jämna mellanrum, men ändå så sällan att det inte har blivit till en rutin. Rutiner kan vara farliga. Man gör som man alltid har gjort, och gör det utan att reflektera.

I skolan har jag fått erfara att dagens ungdomar är annorlunda än jag var i samma ålder. Inte sämre på något sätt, snarare tvärtom. Världen har förändrats. Det leder till att jag måste ändra på mitt sätt att förklara saker. Traditionella kristna begrepp som nåd och rättfärdighet är inte självklara för en ung människa, kanske inte för en äldre heller. Dagens utmaning är att berätta om det kristna budskapet på ett sådant sätt att den som lyssnar kan ta till sig. Tack och lov är vi många som delar på uppdraget.

Foto: Jeanette Ribacka-Berg

”Vi har bara två måsten i livet, säger Georg Jojje Liljestrand, det ena är att dö och det andra är att välja”. Att välja förhållningsätt blev aktuellt då Jojje fick diagnosen leukemi. Nu utbildar han sig inom mental träning och har sitt andliga hem inom den ortodoxa kyrkan. Redaktör Nina Granvik
repris från 2013

"Jag är en 39-årig kvinna mitt i livet. Jag är gift med Christian och vi har tre barn som är 14, 11 och 8 år och bor i Nykarleby. Jag är utbildad klasslärare, men lämnade för några år sedan min trygga fasta anställning och ett jobb jag trivdes bra med och tog steget ut för att bli hemmamamma och egen företagare.
Det var ett beslut jag våndades över före det var gjort, men som jag sedan inte har ångrat. En stor del av min fritid lägger jag på olika styrelseuppdrag och på sommaren trivs jag bäst i skärgården. Jag njuter av att dela livet med goda vänner, men också att vara ensam med mina egna tankar."

Tuija Storbacka ser fram emot döden. Hon vill leva länge ännu, men har alltid undrat vad som händer efteråt. Som präst sitter hon ofta bredvid döende människor och känner att Gud är med där som en stor kärlek och ett lugn i rummet. Redaktör: Hanna Klingenberg.
Himlaliv 8.9. 2014 Yle Fem kl 18.30 och därefter 30 dagar på Arenan

Gud har gett oss förnuftet att ta oss an verkligheten säger Jan-Erik Andelin, journalist, metodist och pianist. Andelin är känd som ledarskribent och debattör i Borgåbladet. I Himlaliv berättar han om sitt liv och vad som driver honom att göra också svåra beslut. Redaktör: Nina Granvik

"För många verkar tron vara en av många stegar att klättra på för att nå högre upp. Men symbolen för den kristna tron är inte en stege utan ett kors. Att verkligen förstå tron och evangeliet leder till en förståelse av ens egen bristfällighet, men samtidigt Guds fullkomlighet. Att dessutom Gud låter oss ta dela av hans fullkomlighet och detta helt gratis, eller det som bibeln kallar det: nåd, gör att evangeliet faktiskt kan bli 'de goda nyheterna'."

Som andaktstalare funderar Stefan Sigfrids över detta. Stefan är far till två 19-åriga söner och en dotter på 16 år. Han är gift med Marina och de bor i Sundom. De 16 senaste åren har han varit pastor i Sion, Vasa.

När Sofia Torvalds dotter fick en ätstörning saknade hon en bok som skulle berätta om föräldraskap och ätstörningar ur föräldrarnas synvinkel. Hon funderade mycket på om det var hennes fel att hennes barn insjuknat och insåg att man måste få bearbeta svåra saker som förälder. Boken Hungrig kom ut 2013 och förutom att Sofia Torvalds skriver om sin egna erfarenhet har hon intervjuat föräldrar i samma situation och talat med vårdare och forskare. ”Du kan lära dej hur mycket som helst men du sitter ändå där som en mamma som inte alltid beter sej perfekt”. I Himlaliv berättar Sofia Torvalds, redaktör på Kyrkpressen, öppenhjärtigt om sina erfarenheter av skuldkänslor, rädslor och moderskap.

"Jag är en medelålders man bosatt i Pargas. Jag är en veritabel mångsysslare. I höst sysslar jag med att skriva och föreläsa på freelancebasis, med - believe it or not - ett filmprojekt i Armenien och dessutom är jag hemmaman. Jag lagar mat tills min fru kommer hem från sitt lärarjobb.

Jag har studerat teologi och doktorerat i judaistik. Jag har varit anställd vid Åbo Akademi och vid Lunds universitet. Under större delen av 1990-talet var jag gymnasielärare. Under de senaste åren har en stor del av min tid gått åt till att förutom forskare också vara
aktivist: för den kristna minoriteten i Mellanöstern som idag är hårt trängd.

Mina andakter handlar just om Mellanöstern och de kristna där. Det är en tragedi av gigantiska mått att den assyriska ursprungsbefolkningen i Irak nu fördrivs från sitt hemland och att kristna och yazidier drabbas av en sådan brutalitet. I mina andakter vill jag ge röst åt dessa mänskor och hoppas att lyssnarna öppnar sina hjärtan för deras rop om hjälp."

"Jag är en hopplös bokentusiast. Böckerna i hyllan förökar sig utom min kontroll, och ibland om kvällen går jag och stryker med fingret över bokryggarna och hälsar på mina bokvänner i tankarna.

En av dem har blivit så verklig för mig under den senaste tiden att jag ibland har svårt att tro att vi faktiskt aldrig har mötts irl, in real life. Det handlar om Desmond Tutu, sydafrikansk ärkebiskop, teolog och fredsaktivist. Han skriver om den dröm Gud har för sina barn, oavsett hudfärg, status eller religion, på ett sätt som får mitt hjärta att sjunga! Inga vaggvisor, utan kampsånger. Sånger om att vi tillsammans kan förändra inte bara vår kyrka utan faktiskt hela vår värld. Att förändring är möjlig och att förlåtelse kan bli verklighet både mellan nationer och mellan enskilda människor. Fem onsdagsmorgnar i oktober har jag fått för att berätta för dig om vägen från dröm till verklighet. Följ med!"

Monica Heikel-Nyberg, onsdagsmorgnarna i oktober, Radio Vega 6.54 och 9.15

Sonja Rosbäck från Molpe, Korsnäs. Journalist i drygt 30 år, föreläsare i tio år. En man, två vuxna barn, en hund och två katter. Två sommarhästar.

Att vara kristen är inget konstigt. Men att komma till tro i medelåldern kan vara en livsomvälvande upplevelse. Så var det för mig. Jag blev pånyttfödd kristen våren 1993 och har följt Jesus sedan dess. Efter den där majkvällen 1993, då jag under en vinbärsbuske hemma mötte den helig Anden och Jesus, behövde jag inte längre undra över meningen med livet. Och jag har aldrig behövt ångra mitt beslut. Leder en lifegrupp för kvinnor i församlingen Sion i Vasa.

Trångt, men desto desto intimare var det i Yles studio i Vasa där fyra kvällar med allsång av psalmer och andliga melodier spelades in. Programledare Per Stenberg blev pudrad och fin inför varje inspelning där körerna Ichtys och Evangelicum turades om att agera försångare. Resultatet kan du njuta av i YleFem fyra söndagar under hösten!

Projektledaren och regissören Leif Lindgren har i drygt tio år drömt om att få göra just dethär –allsångsprogram med andlig musik – och nu blev det verklighet! I programmen växlar körsång med allsång och solister medverkar också. Ichtys leds av Tomas Koskinen och Evangelicum av Niklas Lindvik; med sig har körerna egna kompband. Och i den trånga men gemytliga studion finns en sjungande publik och varje gång någon gäst som Per Stenberg samtalar med.

Bänka dig vid TV:n och sjung med! "Sjung av glädje" fyra söndagar i YleFem (och repris påföljande onsdagar kl 15.40)

5.10 kl 14:20 med Ichtys
19.10 kl 14:20 med Evangelicum
2.11 kl 14:20 med Ichtys
16.11 kl 14:20 med kören Evangelicum

Sofia Torvalds dotter fick en ätstörning saknade hon en bok som skulle berätta om föräldraskap och ätstörningar ur föräldrarnas synvinkel. Hon funderade mycket på om det var hennes fel att hennes barn insjuknat och insåg att man måste få bearbeta svåra saker som förälder. Boken Hungrig kom ut 2013 och förutom att Sofia Torvalds skriver om sin egna erfarenhet har hon intervjuat föräldrar i samma situation och talat med vårdare och forskare. ”Du kan lära dej hur mycket som helst men du sitter ändå där som en mamma som inte alltid beter sej perfekt”. I Himlaliv berättar Sofia Torvalds, redaktör på Kyrkpressen, öppenhjärtigt om sina erfarenheter av skuldkänslor, rädslor och moderskap.och ger kraft för dagen!

Att tackla sitt barns ångest

28 minuter

Spela upp klipp på Arenan: Att tackla sitt barns ångest

När Boris Salo skriver böcker vill han inte att läsarna bläddrar i dem på måfå. Det skulle kännas fel om de läste lite här och där och analyserade slumpmässiga meningar, som den som råkar stå på sidan 50, rad 3. Så tycker han att bibelanvändningen blivit - fixerad vid små citat och bibelord, istället för vid större helheter. Därför ville han lära sig hela Markusevangeliet utantill, för att läsa upp det i något som kom att bli en över två timmar lång, turnerande föreställning. Redaktör: Hanna Klingenberg.

Boris Salo. Präst och skådis.

27 minuter

Spela upp klipp på Arenan: Boris Salo. Präst och skådis.

Jag är en 40årig fyrabarnsmamma och läkare som försöker kombinera gammalt och nytt,leva som Jesu lärjunge i dagens värld, underordna mig min man som är hemmapappa medan jag försörjer familjen..

Jag älskar att odla och sticka och baka, se konkreta resultat av vad jag gör men jobbar med åldringar där totala tillfrisknanden är väldigt sällsynta utan det är ofta mer av att vandra med någon och hjälpa med en liten eller större assistans så att folk klarar sig möjligast länge själv. Jag har alltid 24timmar på ett dygn som alla andra och 7 dagar i veckan men ibland verkar det vara så mycket som vill trängas in på den tiden. Hur gör man när man absolut inte räcker till? Varken hemma eller på jobbet. Jag går till Jesus titt och tätt, än är det svåra grejer på jobbet,än är det gräl hemma, än har jag bokat upp mig med alltför mycket och än är jag bara trött och ledsen och tycker att inget lyckas. Men han välsignade pojken med de fem bröden och fiskarna och det ser jag att han gör i min vardag här också.

Mestadels känner jag mig ganska vanlig och enkel, mer bondförnuft än akademiska meriter fast jag på pappret har sådana. Jag blir jublande glad när jag ser Gud verka i vardagen i min eller någon annan mänskas liv och jag längtar efter att bli som min vän Ada som jag pratar om i en av andakterna när jag blir gammal, att kunna relatera till gammal eller ung,hög eller lång på ett enkelt, rakt och vänligt omtänksamt sätt, att se folk på riktigt så att de vet att de är sedda. Att få återspegla Guds kärlek.

Laestadianernas sommarmöte Suviseurat hör till de största evenemangen som ordnas regelbundet i Finland. Nästa sommar väntar man 75 000 mötesdeltagare och 17 500 fordon till Söderfjärden 10 kilometer utanför Vasa. Mängden deltagare är större än vad det finns invånare i Vasa.

Glenn Björkqvist, Heikki Hurtig och Mikko Uljas. Glenn Björkqvist, Heikki Hurtig och Mikko Uljas. Bild: Yle

Det krävs också ett otal tillstånd, anmälan till och godkännande av myndighet. Det gäller allt från hygien och livsmedelshantering till vägskyltar och trafikmärken. Många myndigheter är inblandade.

- Det har till och med gjorts en kartläggning av fågelbeståndet, berättar Mikko Uljas.

Söderfjärden. Söderfjärden. Bild: Yle

Jordbrukarna hyr ut odlingsmark

2300 hektar odlingsmark är resultatet av ett meteoritnedslag för cirka 520 miljoner år sedan. Laestadianerna hyr ett 185 hektar stort område. Ett tjugotal markägare har gjort upp hyresavtal med fridsföreningen. Jordbrukaren Glenn Björkqvist är ordförande för hyresvärdarna och han är nöjd med samarbetet.
- Vi har sått in gräs som underlag, berättar Glenn Björkvist. Och vi får ersättning för utebliven skörd.

Heikki Hurtig är kontaktperson till jordbrukarna från fridsföreningens sida. Han är förväntansfull.

- Det är mycket spännande. Många som arbetar i organsiationen har tidigare erfarenhet av det här. Och de flesta har besökt Suviseurat sen barnsben och vet hur det går till.

En visualisering av Söderfjärden och Suviseurat 2015. Suviseurat som man tror att det kommer att se ut på Söderfjärden 2015. Bild: Yle

Omfattande talkoarbete

Endast två personer är anställda under ett par månaders tid, resten sköts med talkoarbete. Man har räknat ut att det går åt 10.000 arbetsdagar i talkoarbete före mötet och ungefär 9000 arbetsturer under själva mötet.

Omsättningen för hela projektet uppskattas till 3-4 miljoner euro. Talkoarbetet och noggrant planerad anskaffning håller prisnivån nere. En hel del utrustning kan användas under flera år, men det kostar förstås att lagra och transportera.

- Vi tycker ändå det är viktigt att hålla Suviseurat på olika ort varje år, säger Heikki Hurtig. Vi vill sprida vårt budskap.

Mötet inleds fredagen den 26 juni och pågår till måndagen den 29 juni. Motto är "Herren är mitt ljus och min räddning".

Församlingsvalet stundar den 9 november och också innan det kan man rösta på förhand. Kandidattesterna öppnar idag så alla intresserade kan bekanta sig med dem som ställer upp.

Både kyrkofullmäktige och i Borgås fall församlingsrådet ska få nya medlemmar. I valmaskinerna kan man bekanta sig med de olika kandidaterna, som får svara på 14 olika frågor. Församlingarnas ekonomi är ett ämne som lyfts fram i flera frågor.

- Verksamheten bland annat för barn och unga kommer fram, och också strukturerna, till exempel om det är skäl att slå ihop församlingar om ekonomin blir sämre, berättar informationssekreterare Gunvor Haddas vid Borgå svenska domkyrkoförsamling.

En del av frågorna handlar också om den lokala församlingen.

Förhandsröstningen inleds i slutet av oktober och den egentliga valdagen är den 9 november. I det senaste församlingsvalet i Borgå röstade drygt 16 procent av de röstberättigade.

- Det berättar att församlingsvalen inte har så stor röstningsprocent, men vi hade faktiskt lite högre procent än hela landet i medeltal. Det var första gången som 16- och 17-åringar fick rösta och bland dem var röstningsprocenten faktiskt 21,6. Det är fint att unga valde att rösta.

Trenden visar enligt Gunvor Haddas på att människor röstar i församlingsval lite ivrigare än tidigare.

Kandidattestet på webben
Kyrkpressens kandidattorg

Kyrkoherde Karl af Hällström har engagerat sej i debatten om sexuella minoriteters rättigheter.
”Vi begår en synd om vi utesluter någon från kyrkan”. Redaktör: Nina Granvik-Wallgren.

När Anna Grönblom studerade till skådespelare var det populärt att göra sketcher om kristna. "De var roliga att imitera då de såg så knäppt saliga ut", förklarar hon.  Hon brukade också skratta åt kristna uttryck, så därför kom det som en liten överraskning att det var just kristen hon blev, efter en tio år lång utmattning där hon mest låg och sov hela tiden. Idag säger hon till och med att hon är frälst. "Men jag kan också säga det på ett annat sätt", förklarar hon. "Idag genomsyrar kärlek hela mitt liv. Förr var det rädsla." Redaktör: Hanna Klingenberg.