Bilden av kyrkan förändrades för unge Tomas Höglund. Han upplevde att kyrkan hade tagit en förmyndarroll.
- Jag fick kommentarer som ”Vart är du på väg, Tomas?” och andra liknande påståenden som att fortsätter du så här så kommer det att sluta dåligt.
- Jag visste nog att det sades i bästa välmening och baserat på oro, men till och med åsynen av en kyrka gjorde att jag blev illa till mods. Ändå upplevde jag att jag inte hade gjort något tokigt.
Tomas Höglund berättar i sitt sommarprat om sin tro och vad kyrkan har betytt för honom. Kyrkan har varit och är fortfarande viktig för Tomas.
Morfar en viktig förebild
När Tomas Höglund var en liten pojke fick han ganska ofta följa med sin morfar Erik till Munsala kyrka, där morfar var kyrkvaktmästare.
- Jag tyckte kyrkan var en mäktig och högtidlig plats som ingav respekt. Samtidigt kunde jag inte motstå frestelsen att testa akustiken. Trots att morfar var en mycket ordningsam man var det här han lärde mig vissla.
Tomas Höglund talar om sin morfar med värme och respekt. Hans morfar var en man med stort hjärta, en som kom överens med alla.
- Han gjorde ingen skillnad på mänskor utan tog dem som de mänskor de var. Han hade också en osviklig livsaptit och livsglädje.
- Jag har först på senare år insett hur mycket morfar har betytt för mig.
Kyrkan är viktig
Också kyrkan har betytt mycket för Tomas Höglund, som växte upp i den evangelisk-lutherska kyrkan i Jakobstad och Pedersöre. Här fanns också musiken och körverksamheten.
- Kyrkan gav mig många fina musikaliska erfarenheter, men också en kristen trygghet att växa i. Kyrkan var ett andligt hem.
Det var därför en hård knäck för unga Tomas när han märkte att några inom den kristna gemenskapen reagerade negativt på att Tomas sjöng i ett bluesband som förutom i kyrkliga sammanhang uppträdde på krogar, nattklubbar och restauranger.
- Jag spelade också i ett kristet hårdrocksband, men hade dessutom ett så kallat ”ickereligiöst” kompisgäng. Min tro var aldrig något problem för kompisarna och inte för mig själv heller.
- Jag upplevde som kristen musiker och mänska att jag fanns i ett sammanhang där jag behövdes. På krogen spelade jag inte kristen musik, men jag fanns där i egenskap av kristen och mötte andra mänskor på deras villkor.
- Det finns oerhört mycket kärlek och omsorg också på barer och nattklubbar. Jag fick själv äta upp mycket av mina egna fördomar om olika sorts mänskor.
Flytten till huvudstaden och frikyrkan
Tomas gifte sig småningom med sin Maria och flyttade till Helsingfors på grund av arbete och studier.
- Jag minns att det just då var skönt att flytta bort från småstadens kontroll till mångfaldens huvudstad.
- Jag hade också blivit metodist och frikyrklig på samma gång och det betydde att min syn på kyrkan tog en ny vändning. Behovet av talkoarbete är stort och det sätter automatiskt ett visst ansvar på församlingsmedlemmarna.
Sedan dess har det blivit en del musik och sång i Tomas hemförsamling i Grankulla. 
His Master’s Noise och Voice
Flytten till södra Finland ledde till flera nya utmaningar. En var att leda gospelkören His Master’s Noise, något Tomas Höglund talar om med värme i sitt sommarprat. En annan utmaning var när Tomas deltog i tävlingen ”The Voice of Finland” hösten 2012.
- Tävlingen var en fantastisk resa för mig på många sätt. Dels gav den mig fina musikaliska erfarenheter och många nya kontakter, dels gav tävlingen mig som artist en otrolig synlighet runtom i hela Finland.
Sedan dess har kyrkan återigen betytt möten med många nya mänskor i nya sammanhang.
- För mig är det viktigt att vara mig själv, vara uppriktig, vara sann och våga stå för den jag är och vad jag tycker.
- Jag hoppas också att på något sätt kunna ge vidare det som morfar Erik gav mig och som varit ett rättesnöre för mig i mitt liv: att inte döma folk, utan försöka behandla alla lika oavsett om de är fågel eller fisk.
Bland annat den här musiken spelar Tomas Höglund i sitt sommarprat:
Tomas Höglund sommarpratar den 24 juni kl 10.05 och 18.03 i Radio Vega. Du kan också lyssna på hans sommarprat på Yle Arenan.