Cancer i ögat gav Eva ny syn på livet
I april 2012 besökte Eva Kleman en läkare för att få sin blodtrycksmedicin förnyad och passade samtidigt på att undersöka sin syn hos läkaren, för att eventuellt skaffa nya glasögon. Ett dygn senare hade hon fått diagnosen, hon hade cancer i vänstra ögat. Bara begreppet cancer för med sig otroligt mycket känslor. Eva Kleman beskriver den första tiden efter beskedet som var så omtumlande att hon inte kunde ta till sig informationen från sjukhuset.
- Jag gjorde felet att läsa allt som fanns på internet där det framställdes som att detta var någonting jag inte skulle klara av och med den känslan gick jag omkring i lägenheten. Evas son hade redan flyttat hemifrån och hennes man råkade vara bortrest.
– Mina tankar blev helt ologiska. Jag är en mycket rationell person men jag gick omkring och tittade på mina ägodelar och frågade mig vem som sätter värde på detta när jag är borta, som om sakerna i mitt hem skulle vara speciellt viktiga för mig. Det var ett utslag på att man reagerar på så konstiga sätt.
Strålningsplatta inopererad
Först kalkylerade läkarna storleken på tumören, den låg mellan medelstor och stor och hittades i åderhinnan. Lyckligtvis var inte synnerven och ögats gula fläck berörda. Eva fick en strålningsplatta inopererad i ögat efter att de kalkylerat mängden av strålning under en precis uträknad tid för minsta möjliga påfrestning för ögat.Efter att stålningsplattan avlägsnats fick Eva vänta. Hennes tumör har reagerat långsamt men den har inte varit lika benägen att skjuta nya metastaser.
Inte som jag tänkt det
- Jag gav utlopp för min sorg över ett liv som antagligen inte blir som jag tänkt, sorg över att behöva tillbringa en massa tid på sjukhuset istället för att arbeta och göra det jag tycker är viktigt. Det fick komma ut men sedan var det bra. Väldigt snart tog Gud tag i mig och påminde mig om att hans under i mitt liv och hans omsorg om mig har inte bara hade med fullkomlig hälsa att göra. Guds under har inte bara att göra med smärtfria dagar. Guds under är någonting större än det. För Eva handlade det om att kunna skratta mitt i eländet, att kunna planera för framtiden mitt i en tid där det mänskligt sett kanske inte fanns någon framtid.
- Gud fyllde på med lusten till livet och gav mig det. Det finns barn som har cancer så varför skulle jag ställa mig i relation till dem och tro att det var viktigare att jag skulle få vara frisk?. Gud höll mig varligt och öppet i sina händer så att jag fick boxas och sedan var vi färdiga med det.
Man behöver inte vara frisk för att kunna uppleva glädje
När Eva var barn och skulle börja skolan fick hennes pappa en cancerdiagnos i tungan som upptäcktes väldigt sent. Han åkte in på sjukhus för en rutinkontroll men kom tillbaka mycket senare. Största delen av hans tunga blev bortopererad och det gjorde att han inte kunde prata och hade väldigt svårt att äta.
Familjens liv förändrades med ett slag.
Evas pappa levde 10 år med cancer. – Han mådde inte alltid bra men han hade ett bra liv, det är inte alltid samma sak. Man måste inte alltid må bra för att ändå kunna ha ett liv med glädje och innehåll. Den insikten har gett Eva styrka. - Det är fortfarande mycket som är roligt och bra även om vi inte är helt friska.
Syn till låns
Under den första sjukdomstiden tänkte Eva mycket under sina långa promenader.-Det blev mer och mer klart för mig att mina olika förmågor kanske inte är en gåva utan ett lån. Det är något jag har under en tid i mitt liv och jag får förvalta det men sedan får jag faktiskt lämna tillbaka det. Man blir äldre, man hör lite sämre. Också om man är frisk så ser man lite sämre med åren. Jag har fått låna min syn under några år och jag vill göra det absolut bästa av det och inte vara upprörd och irriterad över att jag kanske inte i framtiden kommer att kunna se på samma sätt.
Med mina ögon
Eva har alltid tyckt om att kommunicera på olika sätt. Hon har älskat att undervisa och varit redaktör för Frälsningsarméns tidning i Sverige. Att skriva en bok hade legat och väntat, men i och med sjukdomen kändes det angeläget att fullfölja planen.
- Det blev viktigt att konkret berätta vad jag ser med mina ögon i och med att min syn förändrades. Eftersom jag inte var säker på vad jag skulle kunna se och hur mycket syn jag skulle ha kvar så blev det också tydligare att Gud talade på nya sätt. Jag upptäckte nya saker runt omkring mig, som jag kanske inte hade upptäckt och sett tidigare. Titeln på boken ”Med mina ögon” kom till dels från lusten att skriva en bok kombinerat med det här nya sättet att se och att tänka syn.
Eva Kleman läser ett utdrag ur ”Med mina ögon”
Eva Kleman är född 1960 i Motala, Sverige.
Sedan 2013 är hon och hennes man Jonny ansvariga ledare för Frälsningsarmén i Finland och Estland.
Våren 2015 har Eva Kleman 15% kvar av synen på det vänstra ögat.