Jag jobbar som journalist om dagarna och skriver andra texter om kvällarna, därför försöker jag alltid hitta ord för allt. Så länge jag har trott på Gud har jag försökt hitta ord för det också. Men det är så svårt! För mig är tro inte i första hand kunskap, saker jag vet och kan räkna upp, utan en erfarenhet. Men också den varierar från dag till dag och från år till år.
Ibland kan tron vara en erfarenhet av trasighet, ibland av sjabbighet, ibland – under korta underbara stunder – av att vara helt och hållet hel och helt och hållet älskad. Att tro är för mig ofta obekvämt och svårt och jag känner mig för det mesta usel på det. Så när jag ska hålla Andrum har jag ofta en känsla av att jag pratar om nånting jag bara fattar en liten bit av. Då känns det som en lättnad att tänka att ett Andrum i radion inte ska vara en predikan av en lärare som vet hur man gör.
Jag tror att min uppgift är att försöka berätta något om hur det är att tro och att göra det på ett sådant sätt att någon annan kan känna igen sig. En annan sak som jag vill förmedla är att man kan ha hur mycket ångest som helst, man kan tvivla och vara arg och känna sig utan hopp, men att det är min uppriktiga erfarenhet att därför att Gud finns kommer man aldrig att vara ensam.
De Andrum som är aktuella just nu har jag blivit inspirerad till under resor i Estland och Lettland. I Estland finns helt underbara kyrkor och dessutom har de storkar. Dit ska man åka på våren och spana efter storkbon på tak och telefonstolpar. Jag lovar: alltid när man ser en stork blir man glad!
Sofia Torvalds