Kyrkans liv är riktat mot ett mål – en särskild föreställning om det goda. När vi delar nattvard tillsammans får vi en försmak av det mål vi har och förmår ge det ett namn – Guds rike. Guds rike är sanningen vi kristna försöker att i ord och handling förkroppsliga i världen och därför är det viktigt att vi ofta pratar om detta rike.
Men det här behovet är inte lätt att tillfredsställa. Guds rike är svårt att fånga in i ord och så fort vi försöker tenderar våra beskrivningar att bli rätt tunna – vi snubblar ofta med våra formuleringar och orden vill inte riktigt falla på plats. Men som en man mycket visare än jag en gång sa: ”Något måste vi ju säga i alla fall”.
När Jesus försökte beskriva Guds rike gjorde han det inte med hjälp av storslagna teologiska resonemang. Istället valde han att beskriva Guds rike genom liknelser. Berättelserna var inte fullständiga beskrivningar av Guds rike, men de var tillräckliga för att vi skulle kunna föreställa oss dess konturer. Därför kan också vi genom berättelser delvis skildra vad Guds rike handlar om. Medan våra berättelser aldrig kommer att kunna ge en fullständig beskrivning av Guds rike, eftersom våra referensramar är bristfälliga kan vi alltså trots allt säga något.
Jag skulle vilja beskriva ett kristet liv som en strävan att se Guds rike i allt och alla. I fem Andrum kommer jag att berätta om fem tillfällen i mitt liv där jag mer eller mindre tydligt kunde se Guds rike. Jag berättar inte i tron att mina berättelser är bättre än andras. Istället gör jag det med förhoppningen om att också du ska inspireras att berätta dina egna berättelser och hjälpa mig och alla andra att se Guds rikes konturer lite tydligare.
Fredrik Portin
präst som försöker bli en teolog